Varför vi borde söka hjälp innan vi förlorar allt

Jag får ofta frågan om, hur vet man om man har problem med alkohol eller droger? Och det enkla svaret på det är ju… när det börjar bli ett problem. När det börjar gå ut över övriga livet. När man börjar få konsekvenser.

Människor är ju väldigt besatta av just den frågan…. Jag tror att människor som har en sund relation till alkohol – de behöver inte ens fundera över sin konsumtion! Det finns liksom ingen anledning till det. Det är därför jag ser vit månad till exempel som en ganska stor varningssignal.. Oavsett om man klarar det eller inte. För vanliga människor med sund relation till alkohol behöver inte ta en vit månad.

Och sen en förlängning på den frågan är ”Har jag nått min botten än? Hur vet jag om jag nått min botten?”. Jag personligen är ganska allergisk mot just det uttrycket. För varför ska man gå runt och leta efter sin botten? Måste man förlora allt innan man söker hjälp eller gör en förändring? Det låter väl idiotiskt? Det är väl mycket bättre att göra det INNAN man förlorat allt? Då blir det ju mycket mindre jobb sedan. Mycket mindre oreda att fixa till… PLUS att – Hur vet man om man nått sin botten? Som missbrukare så ändrar man ständigt på sina moraliska gränser. Jag bröt mot mina värderingar 10.000 ggr ju längre in i missbruket jag kom. Be om hjälp – ensam är inte stark, och hjälp finns att få.

Så om jag ska gå runt och leta efter min botten, då kanske jag hinner dö på vägen till det. Och det vore väl ganska onödigt liksom? Jag tror att min botten är i en kista, och jag är glad att jag bromsade mitt tåg långt tidigare än så. Därför är jag allergisk mot det uttrycket. 

Nemo Hedén är just nu aktuell i TV-programmet Kompani Svan, där en grupp kändisar går igenom en process som ska göra dem till den bästa versionen av sig själva.

Det finns likheter med ”Kompani Svan” och min livsresa, det tydligaste är nog det här med förändring. När jag blev nykter och drogfri för 8 år sedan så var det den tuffaste förändringen jag gjort i hela mitt liv. Men också den bästa. Jag växte så mycket och kom ut på andra sidan och var så lycklig och stolt. Med ett helt nytt liv!

Förändringen att komma in i ”Kompani Svan” hade sina likheter. Det var ju såna otroliga kontraster mot det liv man lever i friheten. Så tufft och hårt, och det gjorde så ont på många sätt. Men jag växte som fan av det och kom ut på andra sidan som en helt ny människa! Kände mig så stolt! Så absolut finns det likheter – Det här med förändring. Och vad man växer av det!