Om du av en händelse skulle befinna dig på en öde ö, med tillgång till färskvatten, mat och logi skulle det inte räcka för att överleva i ensamhet. Vi kan till och med leka med tanken att just den här öde ön har en nittioåtta tums flatscreen, en outtömlig bar med dina favoritdrycker, elektricitet, en fet musikanläggning och en vattenklosett med mjukt, blekt toalettpapper och flytande tvål från Dove, så är svaret ändå obönhörligen detsamma: Du kommer inte att överleva ensam.
Tre saker behöver vi människor lika mycket som vi behöver föda.
Kärlek, acceptans och bekräftelse.
Detta är inget flum, utan vetenskapligt belagt.
Utan dessa tre blir vi människor sjuka.
Vi kan till och med dö.
I Sverige har jag flera gånger hört individualismens lov sjungas.
Ensam är stark.
En hyllning till den enskildes förmåga att kämpa sig genom livets vedermödor.
Men som någon sagt, ensam är bara ensam.
Det är gemensamt vi överbryggar problem och motgångar.
Det är när du förstår vad du betyder för andra, och vad andra betyder för dig som livets dans på riktigt kan börja. För utan andra får du aldrig tillgång till de tre livsviktiga ingredienserna: Kärlek, acceptans och bekräftelse.
De är för livet vad ägg, ost och skinka är för en fransk ost- och skinkomelett.
Det är om detta jag brukar föreläsa. Om hur vi ska orka bry oss om varandra när allt känns skit, alla kollegor är dumma i huvudet och chefen en idiot. Om hur viktigt det är att förstå att små gester kan hjälpa oss till arbetsglädje, motverka stress och känslor av otillräcklighet.
Det kan vara det lilla leendet från Britta i repan en regnig torsdagsmorgon. En omtänksam fråga till en granne efter en lång sjukskrivning. En tumme i luften från Hamed på supporten efter att du klarat av att lossa ett A4-ark som fastnat i skrivaren. Att Frida på HR plötsligt får syn på dig och undrar om ni inte ska testa den nya, tyska lunchkrogen på hörnet.
Vi behöver varandra för att stå ut. Vi kan till och med behöva de vi inte står ut med. Detta är inte någon Kumbayafilosofi, där vi fattar varandras händer och tårögt älskar varandra med full kraft över kontorslandskapet. Det handlar om att i den grå bleka vardagen, hitta ljus i de interaktioner vi har med varandra. En hand på axeln kan vara en människas enda kroppskontakt den veckan. Att nämna Lisas namn under veckomötet kan vara enda gången hon blir sedd den dagen.
Och allt är baserat på knastertorr, evidensbaserad vetenskap, långt från handklapp, allsång och väckelsemöten.
Det handlar lika mycket om att se oss själva i all förvirring, visa medkänsla med oss själva i arbetsdagens kalla, blå sken, eller i hemmets kaos när inget man gör är tillräckligt - eller det man egentligen vill.
Jag har samlat på mig övningar, filmklipp, anekdoter ur verkliga livet som alla hjälper oss att förstå varför medkänsla med andra och oss själva är livsviktigt. Hur hjärnan fungerar, hur stress påverkar oss och hur vi alla inom oss bär på en lösning på hur vi tillsammans kan få det bättre.
Jag hoppas vi får tillfälle att ses någon gång!
/ Hoda Jabbari Brännerud - vill du läsa mer eller boka en föreläsning? Klicka här!
Skicka en förfrågan på Hoda Jabbari Brännerud
Bokning och förfrågan
Skicka en bokningsförfrågan här för Hoda Jabbari Brännerud
Tyckte du att blogginlägget var inspirerande? Du kan boka Hoda Jabbari Brännerud till ditt event. Kontakta oss idag för att höra mer om möjligheterna.
Om författaren
Alla företag består av individer, känslor och behov. Metoder i stresshantering, individualiserat ledarskap och teamkänsla ger de bästa förutsättningarna för en bra arbetsmiljö och gemensamma mål.
