Se till att kvinnorna vill stanna kvar istället!

När en arbetat med jämställdhet och mångfaldsfrågor ( DEIB/A) under en femtonårsperiod och varit inne i hundratals organisationer i olika branscher kan en se mönster och hur motstånd och motivation fungerar. En kan också se återkommande retorik, alltså; hur en pratar om frågorna. Nu börjar jag återigen se en retorik som är så tröttsam, nämligen ”så lockar ni kvinnor” i det här fallet … till techbranschen. Jag har sett det förut i omgångar och det är inte bara det att ”det inte funkar” för branschen i sig utan inte heller för kvinnorna. Att ”locka kvinnor” är dessutom rent patriarkalt språk som är skrivit i princip ”av män och för män” och inte alls lösningsfokuserat.

Det finns massa kvinnor som är intresserade av techbranschen & det handlar inte om att ”locka dem” utan om arbetsplatserna i sig. Att ha jämställda och inkluderande organisationer där en känner sig satsad på; sedd, lyssnad till, trygg! och att få samma självklara karriärmöjligheter som sina kollegor som är män. Så ja, skulle snarare säga att det rör sig om att få kvinnor att vilja stanna kvar och bygga dessa jämställda och inkluderande organisationen inifrån. Det tar tid! Som det är nu har flera företag inom techbranschen gjort bort sig, det ryktet går snabbt och vi ser flera lösningar som landar på kvinnorna själva genom t.ex uppstarter av ”female career groups ” osv, som dessutom ofta har noll status inom organisationerna och i flera fall där jag varit inne; blir förminskade och skrattade åt ”ska ni på tjejfika nu”? Jag säger inte att det är fel med separatistiska grupper i sig, de kan ha en viktig funktion. Men… det ligger liksom inte på kvinnorna att bli tuffare, starkare osv, det är själva organisationerna i sig som behöver visa på riktigt att alla kan höra till och växa inom branschen, oavsett kön, etnicitet , funktion osv.

Jag har varit inne i både små, medelstora och globala techbolag och det är samma mönster överallt. När det gäller de små bolagen så brukar de ha liknande historia. Två grabbar som fick en bra idé och drog igång något, det gick bra! Och de växte fort upp till 50 anställda och det blir plötsligt tydligt att arbetsmiljön behöver arbetas med. En får in lite pengar och kan börja bygga något som ofta ser ut som ett lyxigare grabbrum; pingisbord, biljardbord, digitala stora skärmar med spel i lekrum, egenbryggd IPA i köket med den egna loggan på. När en kommer in här är det anpassning som gäller, det handlar inte om att sticka ut alls utan snarare om att passa in. Dessa bolag är rätt bra på att ”hitta grabben” som är likadan och det blir många garv i lunchpausen, inga konflikter, för alla tycker lika och det rullar på fint. Varför behövs ens mångfald? Vara olika? Vi klarar oss bra här!

Något händer, två kvinnor anställs! och detta känns kul! Det är bara det att de här kvinnorna inte alls trivs i detta pojkrum utan hamnar i det som minoriteter ofta gör; blir ”alibi” för sin grupp och verkligen ”det kvinnliga komplementet” där alla stereotypa förväntningarna om vad en kvinna ska bidra med till bolaget är; aktivt.

Kvinnorna spelar pingis och hänger med i jargongen första veckorna, men det uppstår lite problem vartefter, det är inte bara jargongen utan också den fysiska miljön. Det finns det ingen behållare för mensskydd på toaletten och frågan är; hur ska jag lösa det? Ska jag bli en av de där kvinnorna som tjatar om mens på arbetsplatsen? Suck. Nu när jag redan har blivit så mycket ”kvinna” härinne, kan bara gissa skämten om jag skulle be om en behållare? Jag orkar inte, jag tar med mig en egen påse till jobbet de dagarna och tar med mig väskan in på toan. Löser det själv. Kvinnorna börjar tala med varandra om hur de konstant bli feminiserade och lite VÄL mycket beröm när de gjort något bra, som om de var barn egentligen? De samlar sig och går till VDn, för här finns ingen HR, VDn sköter sånt också. Det blir ett oförstående ansikte som möter dem. VDn förstår inte alls. Här är väl alla välkomna? Viljan till självreflektion är inte stor alls.

Det blir ingen förändring och kvinnorna hinner säga upp sig innan jag kommer in för att arbeta med organisationskulturen och rutinerna. Jag hinner ändå prata med kvinnorna innan de går, och jag har pratat med många kvinnor innan och efter de gått. De berättar samma sak. Vi är inte inräknade i teamet. Vi är inte med. De lämnar och med sig har de en historia om företaget. Börja inte jobba här, kvinnor! 

Det här är ingen peppig text som handlar om ”så gör du en inkluderande organisation” utan en text från verkligheten. Och du har säkert din bild, helt ok. Alla techbolag ser inte ut såhär, finns bra exempel också. Jag berättar bara om en kompletterande bild eftersom jag ser att denna ”locka kvinnor” retoriken är tillbaka och vill ge ett annat viktigt perspektiv. Kvinnornas.