Kvinnodagen efterfrågar inte gratulationer, utan förändring

Dagen har sina rötter i kvinnors kamp för rösträtt, jämställda löner och makt över sin egen kropp. Trots att rättigheterna delvis har stärkts för världens kvinnor är målet avlägset:

• Kvinnor lägger ungefär tre gånger så mycket tid på hemarbete som män.
• Varje dag utsätts 30 000 flickor för tvångsäktenskap, vilket innebär att 1 av 5 av världens flickor är gifta.
• Var tredje kvinna utsätts under sitt liv för våld av en man hon har en nära relation till. Var elfte minut dödas en kvinna eller flicka av en partner eller familjemedlem.

Djup fattigdom, diskriminerande lagar och människohandel är vardag för många kvinnor och det finns gott om platser på jorden där ”fel kön” gör det omöjligt att alls föra fram en egen åsikt.

Landet som kallar sig bäst på jämställdhet

Men i Sverige då, här finns väl inte så mycket att gnälla om? Mjo.

• Här dödas en kvinna av sin man var tredje vecka.
• Runt hälften av alla kvinnor har utsatts för sexuella trakasserier.
• Kvinnors disponibla inkomst har legat på samma nivå de senaste tjugofem åren, det vill säga ca 77 procent av männens.
• Mammor är i genomsnitt föräldralediga ca femton månader medan pappor i genomsnitt är det i ca fyra.

Kort sagt: Gratulationer är ingen given respons här, heller.

Drastiska skillnader inom gruppen kvinnor

Samtidigt ger könstillhörighet bara en del av bilden. Faktorer som ursprung och klass är lika viktiga pusselbitar. Medan tjänstemannakvinnor med svensk bakgrund exempelvis har kommit allt närmare sina manliga motsvarigheter i lön har arbetarkvinnor med utlandsbakgrund inte bara stått stilla i samma utveckling sedan 1995, utan backat.

Den sortens mening förtjänar att läsas två gånger – även av svenskfödda kvinnor som frågar sig själva vad de kan göra för att förändra. Solidaritet och systerskap får inte stanna vid fina ord, utan måste omsättas i praktik genom sådant som inkludering, rekrytering, fackligt engagemang och krav på en välfärd som får kosta.

Själv kände jag skam över min okunskap när jag tog del av de här siffrorna i en av Jämställdhetsinstitutets senaste, och suveräna, rapporter. Men skam kan omvandlas till den mer användbara känslan av ansvar. Handlingsförlamning kan bytas ut mot hopp. Förtryck ersättas med förändring.

Låt oss imponera på barnbarnen

Eftersom jämställdhet är lika mycket en färskvara som en bristvara förtjänar den 8:e mars att vara en dag för att lyfta de hinder som återstår och fråga: Vad kan just jag göra, för egen del och ihop med andra?

På det sättet kan våra barnbarn en dag få skäl att fråga: ”Varför fanns det en internationell kvinnodag och varför finns den inte längre?”

Varpå svaret kan få bli: ”Därför att vi hade en värld att förändra – och vi gjorde det.”

/ Johanna Wester

Föreläsare inom kvinnors rättigheter och författare till bl.a Catfight – nidbilder av kvinnor i grupp.

Källor: UNRIC, FN:s Gender snapshot, UN Women, Plan International, Brottsförebyggande rådet, Folkhälsomyndigheten, Jämställdhetsmyndigheten och SKR