I huvudet på en psykopat

En tidig morgon i januari 2015 satt jag i en taxi tillsammans med min medförfattare, Mike Florette, på väg till en teve- studio för att prata om vår bok Psykopater i arbetslivet. Vi tittade oroligt på varandra och sa: ”Tänk om ingen är intresserad av psykopater?” Var ämnet för smalt, var det för få som skulle känna igen det vi ville berätta om? Taxichauffören tittade i backspegeln, skakade på huvudet och sa: ”Ta det lugnt, jag har kört många psykopater i den här bilen.”

Några timmar senare var det som om en dammlucka hade öppnats under de fem minuter som vi pratat om psykopater med Jesper Börjesson i teverutan. I logen låg högar av mejl med berättelser och frågor som strömmat in från tittare. Vi läste och fick sedan kommentera dem i direktsändning.

Intresset för psykopater och psykopatiskt beteende har ökat kraftigt de senaste åren, det finns en spänning och attraktion i flera av de psykopatiska egenskaperna som den smidiga verbala förmågan, hög energi, charmen eller risktagandet som gör att saker händer när du träffar en sådan person. Det kan vara roligt, till en början men på sikt kommer de mörka dragen att komma upp i ljuset.

Man kan ju undra vad som driver psykopater att skada andra människor. Trots allt så skiljer sig en psykopats beteende rejält från oss andra, deras lögner, manipulation och empatibrist orsakar stort lidande. Många är de som vittnat för oss om att de drabbats svårt av en person med psykopatiskt beteende.

Så här berättade Sonja som bodde med två små flickor i Sörmland för oss om hur hon drabbades. Hon hade skiljt sig men nu träffat Håkan som var både snygg och charmig och som tog både Sonja och barnen med storm. Men allt förändrades utan att hon förstod och snart var hon fast i rovdjurets klor.

”Var har du varit? Du skulle varit hemma för flera dagar sen!” Håkan sa ingenting, han kramade tjejerna som sprungit ut och mött honom, sedan gick han leende fram och lade armarna runt mig. ”Är det inte skönt att jag är hemma då?” sa han och medan han kramade mig nöp han mig hårt i ena armen. Det gjorde fruktansvärt ont men jag kvävde ett skrik för barnens skull. Han tittade på mig med en leende mun men ögonen var helt tomma och känslokalla. ”Det blir mysigt när vi får vara lite själva sen”, sa han lugnt.

Jag var livrädd. Jag hade bett honom om pengar till gemensamma räkningar men fick inget svar ens. Det var som om en annan person klivit in genom dörren och han var inte berusad den här gången. Jag fixade lite mat och barnen var ivriga att visa Håkan några nya teckningar de gjort. Vi åt under tystnad, bortsett från fyraåringen som babblade på om sina kompisar på förskolan. Jag var så tacksam över min lilla duktiga flicka som höll igång konversationen vid matbordet, för själv blev jag helt stum. När barnen gått och lagt sig och jag plockat in disken kom Håkan fram och ställde sig bakom mig. Jag anade inget först men plötsligt kände jag hur han knäade mig rakt i ena skinkan och jag tappade en tallrik ner i diskhon, den gick sönder. När jag vände mig om stod Håkan och såg på mig som om jag var en hund som skulle uppfostras. Jag fick två snabba örfilar och sedan slog han mig rakt i magen. Jag var helt oförberedd och föll ner på golvet.

”Tur för dig att jag inte har skorna på mig, annars hade du fått en spark i huvudet också”, sa han med ett likgiltigt tonfall. Jag var i chock. Håkan böjde sig ner och satte sitt ansikte två centimeter från mitt.

”Och nu vill jag inte att vi pratar mer om det där med pengar, okej?” Jag fick inte fram ett ljud utan nickade bara. Det var blod på mattan för min underläpp hade spruckit av örfilarna.

”Bra”, sa Håkan, ”skönt när man är överens. Nu vill jag att du för över 50 000 av dina sparpengar till mitt konto. Jag behöver göra lite inköp.” Jag fick panik, sparpengarna var min trygghet, min reserv, men jag vågade inte annat så jag förde över pengarna till honom. Det här fortsatte och blev till ett mönster. Ömsom var han ”vanliga Håkan”, ömsom djävulen själv och han pumpade mig hela tiden på pengar. Hur skulle det här sluta, jag var så orolig för barnen och mig.

Psykopater är oberäkneliga så det gäller att se upp med tidiga tecken. Här kommer några varningssignaler på psykopatiskt beteende:

• De förnekar allt de sagt, även fast du har bevis för motsatsen.
• De bryter ner dig över tid.
• Deras handlingar stämmer inte överens med det de säger.
• De vet att förvirring gör människor svagare.
• De försöker vända andra människor emot dig.
• De säger att alla andra ljuger trots att de ljuger hela tiden själva.

// Lisbet Duvringe