Gå till huvudinnehållet Gå till footer
  1. Gå tillbaka till startsidan
  2. Blogg
  3. Från ”tennsoldat” till ”sprattelgubbe”

Från ”tennsoldat” till ”sprattelgubbe”

Tillbaka till bloggen

Niklas Delmar

För tolv år sedan gick min mamma Ninna bort i cancer, alldeles för tidigt, 62 år gammal. Det som kom att bli slutet på hennes liv blev starten på mitt nya liv.

Så, vad menar jag med detta?

Fram tills 2012 levde jag livet som en osäker högpresterare. För mig innebar det att jag inte trodde att jag var något värd om jag inte ”presterade”. Resultatet blev att jag ofta presterade på bekostnad av mitt välmående. En tydlig felprogrammering som jag gjort i min hjärna. Jag upplevde det som att jag snarare överlevde livet än levde det, typ som en ”tennsoldat”. Min pappa brukade ofta säga: ”allting går utom tennsoldater”…därav min koppling till just denna metafor.

När mamma gick bort hade vi precis fått vår andra dotter, Alice. Vår första dotter, Emelie, var då två år gammal och jag var VD för två små bolag i samma koncern. En typiskt dålig kombination för en osäker högpresterare, i alla fall om man vill må bra samtidigt som man presterar.

När mamma gick bort bestämde jag mig för att dra i handbromsen och samtidigt ställde jag mig frågan: ”hur hamnade jag här”? Trött, sliten, osugen på att gå upp må morgonen, ingen ork att träna, inte hungrig, gjorde avkall på mina sociala relationer. Ja, du hör ju. En riktigt dålig design för ett bra välmående.

Då började mitt sökande efter meningen med livet, mitt liv, och du som är klokare än jag vet ju att det finns ingen mening med livet. Det är något vi skapar. Själva.

Jag anmälde mig till några olika utbildningar och kurser för att få stöd i mitt sökande. Efter att ha deltagit på ett par stycken och efter hårt arbete ”uppenbarade sig” min vision för mitt liv:

”jag vill ha tid, pengar och energi att göra vad jag vill, när jag vill. Baserat på mina egna val.”

Utifrån denna vision var jag tvungen att tänka nya tankar för att göra nya saker som skulle skapa nya resultat. Det är här mitt djupa intresse för beteende och beteendeförändringar börjar på riktigt.

Någonstans läste jag då att våra tankar leder till handlingar. Dessa handlingar leder i sin tur till nya vanor förutsatt att jag gör dem om och om igen. Dessa nya vanor bidrar sedan till en ny karaktär. Denna karaktär skapar sedan nya öden. Otroligt enkelt och samtidigt så väldigt klokt:

Från tanke till handling till vanor till karaktär till öde.

Utmaningen för mig här var att jag var trött och stressad vid denna tidpunkt. När vi människor är trötta och stressade får vi bara tillgång till system 1 i våra hjärnor, det system som hjälper oss att göra saker som vi alltid har gjort dem. Vår reptilhjärna helt enkelt.

För att kunna tänka nya tankar måste vi få tillgång till system 2 i våra hjärnor. Då får vi inte vara trötta och stressade. Här har vi en av våra vanligaste utmaningar i dagens samhälle.

När jag skulle börja designa om mitt liv insåg jag tidigt att jag hade ett par utmaningar. Min vanligaste ursäkt vid denna tidpunkt var att jag hade brist på tid. En ursäkt många runtomkring mig också använde som anledning till att de inte tränade, träffade vänner i den utsträckning de önskade osv. Då fick jag plötsligt verktyget Energikollen presenterat för mig och tog ställning till vad som gav mig energi och vad som tog min energi. Döm om min förvåning när slutsatsen var att jag hade energibrist, inte tidsbrist. Likt alla andra människor på jordklotet hade även jag 24 timmar på mitt dygn, men jag hade ingen ork. Jag sökte alltså lösningar på mitt tidsproblem, men det jag behövde lösa var alltså hur jag skulle agera för att få mer energi. Då skulle även tidsproblemet lösa sig tänkte jag.

Nu till min huvudpoäng och mitt syfte med att skriva denna artikel. Det var då jag insåg att om jag gör allting på samma sätt imorgon som jag gjorde idag, ja då blir ju också resultat detsamma för morgondagen som för idag. Mer eller mindre i alla fall.

För tolv år sedan levde jag mitt liv på en väldigt låg energinivå. Jag brukar säga att jag uppskattar att den låg på 20–25% av min maximala kapacitet. Idag är jag snarare uppe på en genomsnittsnivå på 80–85%. 100% strävar jag inte ens efter för då ska alla ”stjärnor stå rätt samtidigt” och det är inte ens realistiskt, för mig i alla fall.

Tillbaka till det där enkla och smarta sambandet som jag skrev om ovan:

Från tanke till handling till vana till karaktär till öde.

Så här blev designen för att skapa mig än bättre förutsättningar för att nå min vision om ett liv med tid, pengar och energi att göra vad jag vill när jag vill, baserat på mina egna val:

Tanke: Jag har energibrist! Hur löser jag den? Svar: Handling!

  1. Sömn är vår främsta källa till återhämtning, så här började jag. Jag utforskade hur många timmar jag behöver sova i snitt för att vakna pigg och utvilad. Sen skapade jag vanor som stöttade detta.
  2. Motion är en annan viktig källa för att få mer energi. Som många andra medelålders män anmälde jag mig till ett maraton när jag skulle komma i gång med min träning. För mig var detta ett stort feltänk. Att löpträna för ett maraton var inte den bästa handlingen för att skapa en hållbar vana vid denna tidpunkt. I stället blev det att jag laddade ner 7-minutersappen på min telefon, ett litet steg, men som blev gjort och som inte gjorde att jag fick ont i mina otränade knän. Att göra dessa ävningar blev snabbt till en vana och vips så hade kroppen vaknat till liv.
  3. Kosten var en annan viktig komponent som jag identifierade för att skapa mig ett mer energifyllt liv. Frukost var ett mål jag sällan intog och införandet av denna handling blev snabbt till en ny vana. Plötsligt hade jag så klart än mer energi än tidigare.
  4. Meditation var ett nytt verktyg som introducerades för mig för att skapa ett ökat lugn i min hjärna och därmed spara energi i mitt system. Med hjälp av olika appar, bland annat Headspace, blev denna handling också snabbt till en ny vana.

Och så här fortsatte det steg för steg. När mina nya tankar nu fick mer utrymme skapades förutsättningar för att få till nya handlingar som i sin tur ledde till nya vanor.

Summan av dessa vanor skapade sedan en ny karaktär för mig med ett helt nytt livsöde. Ett livsöde med möjligheter till tillgång till mer tid, pengar och energi att göra vad jag vill när jag vill, baserat på mina egna val. Nu har jag snarare än känsla av att jag lever livet, och inte bara ”överlever” det. En känsla att likna med att jag idag snarare är en ”sprattelgubbe” med mer energi än tidigare när jag kände mig som en ”tennsoldat”.

Som inspiration i mitt arbete med att skapa hållbara vanar för ett välmående och engagerat liv använder jag mig av influenser från t.ex. OBM – Organizational Behavior Management.

Är du intresserad av att veta mer om vad jag gör idag är du hjärtligt välkommen att kontakta vännerna på Athenas som är en av våra (HejEngagemangs) viktigaste partners för att föra ut kunskap och skapa förutsättningar för nya ”livsöden” för olika organisationer, team och individer där fler får möjlighet till ökat välmående och engagemang i arbetslivet. Detta gör vi genom olika initiativ för att stärka ledarskap, medarbetarskap, kommunikation och välmående. Allt baserat på evidensstark arbetspsykologiforskning.

// Niklas Delmar