Ett samtal i taget

Tittar på mobilen och ser ett sms från sonen. ”Kan vi prata imorgon kl. 06.00?” och ett gäng emojis i form av får. Jag känner glädjen i bröstet och hör min tanke där jag konstaterar att så är det att ha en son som är fårbonde. Då är 06.00 en naturlig tid för samtal. Tur att jag är morgonpigg och kan möta upp hans behov. Mitt självklara svar blir ”Klart!” och ett gäng emojis i form av hjärtan och en enhörning.

Prick sex ringer mobilen och redan när jag hör hans röst märker jag hans ledsamhet, frustration och irritation. Konflikt med samarbetspartnern. Han pratar. Jag lyssnar. Jag hör att det finns lärande och växande i bådas agerande. Hör ickemötet i deras kommunikation. Hör min sons försvar och dömande. Provar att ge perspektiv. Märker att de inte tas emot.

Hans känslor av irritation och besvikelse står i vägen för möjlig förståelse dem emellan. Jag andas, väntar, lyssnar, frågar. Bekräftar vad han känner. Hör hans upplevelse. Håller ett space av ickedömande där han blir trygg i att vara sårbar med sin upplevelse och känsla. Sen kommer frågan från honom ”Vad ser du?”. Där kom öppningen för andra perspektiv än hans egna.

Delar mina perspektiv. Tar perspektivet att gå in i hans samarbetspartners skor och hur han kan ha upplevt det. Ger utvecklande feedback på sonens val av agerande och kommunikation. Visar på lärandet och möjliga lösningar för att skapa möte dem emellan, att förstå varandra och utvecklas därifrån.

Sonen tvekar i att ge feedback. Vi samtalar om hur ska vi kunna expandera vår verklighet om vi inte får feedback och i det nya perspektiv? Det är lätt att utgå ifrån sin egen verklighet och dra slutsater och döma andras perspektiv och handlande som fel. Den stora utmaningen i samtalet är att fokusera på lärandet och möjligheterna till förändring i stället för att leta efter syndabockar.

Utmaningen för det goda samtalet är att hålla fokus på lärandet, se den andre personens perspektiv och utifrån det använda sin förmåga till medkänsla. Det är ofta lätt att tycka om människor när de gör det som vi tycker är rätt, men svårare att tycka om andra när vi anser att de gör fel. Förmågan till medkänsla är en av de superförmågor som framtidsforskare siar om att vi behöver för att vara framgångsrika i det nätverkssamhälle som vi lever i i dag.

I vår vardag möter vi människor från hela världen. En mångfald av olika människor, perspektiv, sanningar, kulturer och system som kommer att både berika och utmana oss i mötet. Vi behöver kunna hantera en högre komplexitet, stunder där vi inte alltid förstår, utmanas och misslyckas. Då behöver vår förmåga till medkänsla ta oss förbi de hinder som uppstår.

Här följer ett konkret tankeverktyg i fyra steg utifrån Self-compassion theory på hur du kan träna både din egen och ditt barns förmåga till medkänsla.

1. Bli medveten. Identifiera den negativa rösten2. Acceptera och döm inte. Påminn dig själv att du har ett val3. Bli din egen vän. Tala kärleksfullt till dig själv4. Gå till handling. Agera i linje med det som är viktigt för dig

Börja använda det tillsammans med ditt barn redan i dag och ge hen bra förutsättningar för att vara välmående i den tid som vi lever i.

Ta hand om er och kom ihåg att vi kan förändra samhället – ett samtal i taget!

Pamela von Sabljar är en global talare, utbildare och världsförändrare. Pamela är en motivationstalare som inspirerar människor att träna sitt mindset som leder till ett hållbart förhållningssätt för att möta livets oförutsedda händelser och vardagliga utmaningar. Vilket möjliggör för människor att skapa ett större liv.

Lyssna på Lyssna på Pamela von Sabljar i Lyckopoddens nya avsnitt: Det du borde fått lära dig som barn.

♫ Lyssna på Pamela via iTunes:
http://bit.ly/PamelavonSabljar-podcast

♫ Lyssna på Pamela via Podbean (Android & iPhone):
http://bit.ly/PamelavonSabljar-podbean

#detdubordefåttläradigiskolan #ettstörreliv