Skam den som ger sig!

Jag är en beteendevetare som tillbringar större delen av varje arbetsdag med att stötta andra i att skapa struktur och ordning. Och det vågar jag säga att jag är bra på. Att skapa struktur och ordning i den egna tillvaron är dock inte lika lätt, och för mig har den kantats av fullständigt kaos i långa perioder till följd av psykisk sjukdom. De processkartläggningar jag älskar att göra i andra sammanhang hade inte räckt för att lösa problemet med min mentala hälsa (oavsett modell och färg på mina post-it).

Inte förrän min psykolog under mitt andra behandlingstillfälle för mitt tvångssyndrom ritade upp det jag berättade på väggen och i mitten skrev ordet ”skam”, började det klarna. Det var ett stort steg på vägen tillbaka till en fungerande vardag. Skammen var lika viktig att hantera som tvångstankarna. Över tid när jag blev bättre insåg jag att skam inte bara påverkat hur illa det blivit med sjukdomen utan också påverkat i princip allt annat i livet. För mig och så många andra. Jag insåg att det enda som skiljer mig från andra som påverkas av denna känsla, är vad vi skäms över. Det kanske inte är en särskilt revolutionerande insikt på pappret, men den hade stor påverkan på mig som individ.

Jag tyckte också det var väldigt konstigt att vi pratar så mycket om skam, och ändå får den lov att ta så stor kontroll över våra liv. Vi verkar ju rörande överens om att vi inte ska behöva skämmas! Är det inte underligt?

Och det kan verkligen spåra ur. Förutom skam över min sjukdom och allt som kommer med den, har det legat en blöt filt av denna känsla över så mycket annat. För att ta ett exempel – jag har sett mig själv och mitt sätt att leva som väldigt tråkigt. Det mest adrenalinsökande jag gör är att bada året runt i havet (upp till knäna). Och det har jag skämts över. Jag har dessutom skämts över att jag skämts över det eftersom alla inte ens har möjligheten att leva ett lugnt och tryggt liv som jag gör. Var tacksam Kerstin! Jag har också mått dåligt över att jag inte lyckas ta tillvara på alla de fantastiska möjligheter som ligger framför mina fötter och bara väntar på att jag ska vara modig och ta mig an dem. För jag är en av dem som har förutsättningar och privilegiet att göra det. Slutsatsen blev kortfattat att jag alltså är en tråkig och väldigt dålig människa.

Den här typen av tänkande har inte lett till mycket positivt, varken för mig eller någon annan för den delen. Det irriterar mig hur lätt det är att hamna i dessa tankemönster och särskilt lätt är det på arbetsplatsen där förutsättningarna att bygga trygghet i relationer ser annorlunda ut än i andra delar av livet. Ha då i åtanke hur mycket tid vi spenderar på vårt jobb. Vore det inte fantastiskt om vi kunde göra något annorlunda och minska utrymmet för skam där?

Jag föreläser om hur skam påverkar oss, på arbetsplatsen och i livet i stort. Hur den känslan leder till att vi gör våld på oss själva och ibland beter oss underligt i omgivningens ögon. Hur vi för allt vad vi är värda kämpar för att dölja sidor hos oss själva, oavsett vad det kostar oss. Och såklart – vad vi kan göra åt det!

Vill ni öka kunskapen om psykisk ohälsa? Eller söker ni en inspirerande föreläsning som kommer ge er verktyg att utmana skamkänslor och bygga en mer öppen och empatisk arbetskultur? Då finns jag här!

// Kerstin Carlbergh – för att läsa mer och boka en föreläsning, klicka här!